måndag 29 april 2013

Bra eller bara bra.

Riktigt så bra som man tror det ska bli blir det aldrig. Men kanske ganska bra eller åtminstone lite halvbra så där då? Jodå, tackar som frågar. Det blev en ganska bra dag ändå.
Jag har fått så'n där köpstopp igen. Jag kan inte köpa något. Men jag behöver ju köpa en del grejor nu inför våren. Men icke, det blir stopp. Det köps ingenting. Vanligtvis beror det på att jag fått för mycket pengar på banken. Förmodligen är det samma sak nu också. Det brukar åtgärdas genom att amortera bort en större del av kapitalet. En mer hanterlig summa brukar gå lättare att spendera av.
Jag måste nog fixa det i morgon för sonen behöver verkligen en ny cykel.
Annars är det väl lite som vanligt. Ena stunden känner jag mig smartast i världen och i nästa kommer jag ihåg något gammalt fiasko värt att lagra undan i minnet inför stunder av hastigt påkommen hybris.
På datorn spelas det gamla E-type. Det minner om fornstora dar när benen var pigga, kvällen alltid ung och kvinnorna ännu yngre. Men sen sansar jag mig och kommer ihåg att 42 år är en fantastisk ålder och vadå, 52 är väl ännu bättre.
I nästa stund förbannar jag mig själv för att jag aldrig kan leva ut. Jag håller alltid igen så förbaskat och till vilken nytta kan man fråga sig. Jag frågar mig nästan varje dag. Kanske ska jag byta livsstil vid femtio. Inte på det där vanliga sättet. Ingen HD, ingen sportbil, ingen yngre kvinna, inte heller något jäkla armband.
Nä, helt enkelt bara ren och skär intelligens och upplagrad, uppladdat, elektrisk passion. Och en ordsvada utan dess like. Jag har alla orden och några till på lager.

Nåja, nu ska vi inte förhäva oss. Jag är nog inte mogen ännu utan återgår till mina 4 bildskärmar med 5 fönster på varje och fyller förråden ett tag till. Bidar min tid.

Kvalitetskraven är höga.

lördag 13 april 2013

En kväll vid Höga Kusten.

Fortfarande fast i Kälsvikens paradis. Solen lyser nu från nästan molnfri himmel. Folket kommer och går borta på leden. En familjebåt lägger till vid stranden. Kombinationen motoriserad gummibåt på släp och barn brukar betyda oväsen. Men det tar någon timme innan barnen badat klart och ska åka båt, i samma stund avgår jag mot Näskebodarna. Genom att följa stranden undviker jag effektivt Slåtterdalsskrevan och eventuellt sällskap. I Näskebodarna ser jag ett gäng bestående av fyra personer varav minst en riktigt vandrare med grova kängor, fläckiga byxor, jätteryggsäck och tillhörande kvinnlig beundrare. En ynklig liten typ som stapplar runt barfota med en miniryggsäck tittar dom inte ens åt, dom riktiga vandrarna. Senare ser jag samma sällskap på en strand där dom slagit upp sina rymliga tält med ståhöjd och silverbeläggning att spegla sig i. Dom har en boll att sparka av sina aggressioner på också. Inte så märkligt att ryggsäckarna blir stora. 
Snart kommer jag ikapp ett gäng tjejer med en hund och som vanligt lyckas jag stressa upp deras tempo. Givetvis snubblar en av dem på en rot och jag glider förbi. Tjejer med hundar är alldeles för intressant för att jag ska kunna gå normalt och vara trevlig.
Senare under dagen frågar en sommarstugeboende varför jag går så fort. Jag blir skyldig svaret och säger heller inget om att mina fötter smärtar och att jag dragit ner på tempot. Efter nationalparksparkeringen i Näske blir det ensamt på leden igen och jag kommer till Köpmanholmen där jag shoppar lite att fylla upp ryggsäcken med.
Balesudden är målet för kvällen och där finns en tjärn uppe på berget med kristallklart vatten. Det enda levande som syns i vattnet är några tusen grodyngel och två små fiskar. Tältet åker upp på en klipphylla längst ut och högst upp på udden. Utsikten ikväll blir bl.a. Trysunda och Skrubban som är mitt nästa stora expeditionsmål. Där ska jag ta mig in i de jättelika sprickorna på något sätt. Synd att klättergrejorna ligger kvar hemma.

tisdag 3 januari 2012

Romantisk intervention.

Nyss sett en lite smörig film, romantik, kärlek, allt det där. Blev inget över åt mig. På andra skärmen tittar Andreas Cervenka uppfordrande med sina gula glasögonglas.  Ekonomigrejor, men jag sköter ju min ekonomi, ja, jag ska amortera, massor. Ingen bostadsbubbla hos mig inte. Men nu ska jag sova, full rulle i morgon igen.

fredag 16 oktober 2009

Publicerar gamla dagböcker.

Jag har en diffus målgrupp i åtanke när jag plockar fram och publicerar mina gamla nätdagböcker från 90-talet. Det finns några fördelar ändå med det. Jag får läsa dom igen och se vad som hände för 10 år sedan. Lite spännande att se hur det börjar närma sig att jag ska till att möta min exfru. Någonstans där byter jag jobb också.
Och så kom jag att fundera på varför vi i ena stunden ropar om personlig integritet och i nästa lämnar ut en massa privat information rakt in i Googles databaser. Ingen nydananande tanke, journalister har redan gjort artiklar om det. Jag tycker det är lite fostrande, att man måste stå för det man gör.
Jag har ju varit i kommunikationsbranschen i nästan hela mitt liv och vet hur enkelt det alltid har varit att avlyssna. Det är nog ingen slump att filmagenter och skurkar träffas mitt ute på en grusplan och går en bit från sina bilar för att diskutera hemligheter.
Jag kommer inte på något jag gör på Internet som jag inte skulle kunna stå för.
Jag har installerat allsköns krypto på datorn men jag har, tyvärr får jag nog säga, haft något så hemligt att meddela till någon.

söndag 11 oktober 2009

Förmiddagshalvtid.


Jag tar en frukost nummer 2 och tänkte sammanfatta mina tankar från morgonens skogspromenad. Jag försökte bestämma vad jag ska ägna resten av tiden fram till lunch åt. Det gick inte så bra men det lutar åt att köra röjsåg. Att dra kablar till nya tjuvavskräckande strålkastare klarar inte mina fingrar i kylan. Det är fortfarande flera minusgrader. Köra röjsåg är ju kul och sägs skapa mera pengar framöver. myndigheten har ju dessutom sagt åt mig att just köra mera med röjsågen. Att leja letter eller polacker som andra gör passar inte mig.
Sedan funderade jag om jag ska tillbringa resten av livet ensam mitt ute i skogen. Jag har ju försökt vänja mig vid den tanken. Den är väl inte så skrämmande egentligen men känns ju så klart lite tråkig.
Sanningen är väl den att jag inte duger till att träffa någon. Mina taffliga försök med Internetdejting är ett stöd för den teorin. Kvinnorna är spralliga, älskar sina vänner och söker "riktiga män". Stora starka män med tjock plånbok har jag noterat. Männen sitter i fåtöljer med bresade ben och bara överarmar och vill "bjuda på en öl på oleris nån gång". Anabola Alkoholiserade Analfabeter skulle jag säga. Okej, förmodligen har inte heller dom någon större framgång. Men många är dom och hur ska man lyckas tränga genom det bruset.
Jag sätter in en ful bild som en 4-åring tagit med mobilkamera och skriver spaltmeter om mina tillkortakommanden och hur liten och rädd jag är. Dom som trots allt visar någon sorts intresse skrämmer jag snabbt bort med ännu mer text.
Och ute bland folk i den riktiga verkligehetn vågar jag aldrig ta kontakt med någon. Jag är livrädd för att behöva småprata om ingenting. Jag fixar inte det. Jag kan bara prata om riktiga och viktiga saker och det är jag nog bättre på. Kanske borde jag träffa någon likadan men dom personerna sitter väl och skriver likadana grejor som jag och vägarna korsas väldigt sällan.
Nu lämnar jag det här tangentbordet och ser till att huvudet, kroppen och plånboken förbättras i väntan på någon som lyckas ta sig förbi barriären.

lördag 10 oktober 2009

Har jag tänkt ut något viktigt idag? Tja, som vanligt har jag irriterat mig på religiösa fundamentalister vars handlingar jag hört om på radion. Jag minns faktiskt inte. Det snurrar så många tankar hela tiden. Men har jag blivit bättre som människa idag då? För min egen del har jag förbättrat kroppen en smula med en lång dags hårt arbete. En del av detta kan väl betraktas som en god gärning för grannarna. Jag samlade ihop och eldade upp en massa kvistar och toppar efter vårens avverkningar nedanför gården.
Lite gräsklippning, traktorkörning, städning på gården, eldning igen, hundpromenader och tillbaka till gräsklipparen. Jag gillar att byta aktivitet ganska ofta. Fördelen är att jag får en hel del gjort, nackdelen är att inget blir helt klart. Nu är det min personlighet så då får det bli så.
Nu väntar jag bara på att vedpannan ska fixa en massa varmvatten till en dusch. Sedan ska jag laga mat och kolla på engelska deckarserier på Kanal 9. Lite Guitar Hero på det och sedan slocknar jag nog.
En fest hade ju varit kul eller ett bra liveband på någon klubb.

söndag 21 juni 2009

Hackare är vi allihopa.

Jag snubblade på en grej idag. En hackares manifest och jag kände igen det. Jag snöade inte in så där hårt på datorer dock. I skolan som inte var särskilt stimulerande funderade jag över olika mekaniska konstruktioner. Allt från mopeder till hemmagjorda vapen. Jag såg inte mopeden som att sätt att ta mig till kompisarna och tjejerna vid kiosken utan som ett mekaniskt system som skulle hackas. Först förstå i minsta detalj och sedan ge sig på med verktyg och förändra bortom det tillåtnas gräns. Hemmagjorda vapen och sprängämnen utövade en närmast oemotståndlig lockelse. Komplicerat och kraftfullt. Hjärnans makt över fysiken.
På senare år har jag varit mer inriktad på att laga sådant som egentligen inte ska gå att laga. Jag kan sitta länge med sådant. Inte för att peta i detaljerna och det så snyggt som möjligt. Nä, det får gärna bli fult och gå fort men utförandet ska vara innovativt och uttrycka en förståelse för det system som bygger upp funktionen.
En grej jag brukar framhålla för mig själv som en framgång är en elfunktion inne dörrlåset till en av bilarna. I alla forum jag kollat anses det omöjligt att laga. Jag höll på en hel helg och fick riva dörren och låset flera gånger och göra om. Men nu är jag nöjd. Det fungerar fortfarande efter två år.
Just nu intresserar jag mig (igen efter många års uppehåll) för vattnets rörelser på och i marken. Målet är att med små insatser i form av diken och annat skapa en stor förändring på landskapsnivå. Numera är det ganska lagligt och på egen mark. Men jag har även överträtt gränsen tidigare. Precis som en hackare med små medel kan få stora system på fall har jag återställt stora våtmarksområden med mycket blygsamma åtgärder.

lördag 20 juni 2009

Midsommar 2009


Bilden är inte från midsommar utan en dryg månad tidigare. Min egen strand och snart ska alla pantbrev finnas hos lantmäteriet och inte hos någon bank. Ett bra mål som håller en igång. Jag har plötsligt svängt helt om och tycker nu att jag vill lämna ett bra arv till sonen. Fast sanningen är väl den att varenda korvöre lär väl gå åt till att överleva som pensionär. Från staten torde det inte komma mycket i den vägen.
Det är årets längsta dag och halvvägs in i midsommarhelgen. Det blev ingen höjdarmidsommar i år. Vädret kanske inte är så viktigt men nyss var det vitt på marken av ett centimetertjockt lager med ärtstora hagelkorn.
I går var det en bra dag. Jag grävde bort stora delar av gräsmattan runt huset med en spade. Jag körde bort fyra fulla skopor med traktorn så det borde ha varit en 4-5 kubikmeter som jag skottade bort. En behaglig trötthet infann sig i kroppen lagom till midsommarmiddagen. Den blev för övrigt inte helt ortodoxt svensk eller nå't annat heller för den delen. Kokt potatis, köttbullar, feferoni och thaichilisås.
Ungefär där blev jag övermodig och fick för mig att jag helt plötsligt var ganska normal och nog borde fundera över internetdejting. Det blev fiasko direkt. Förmodligen förutsatte den första mötesplatsen jag provade att man ska vara normal på riktigt och inte bara tro det. Windows XP Home och IE8 förmodligen. Jag sållades bort redan där.
Efter det föll jag fritt i cyberspace en stund men sansade mig snart och klättrade upp igen. Ingen oangenäm känsla, alls icke men övermod var nog ordet.
Nu är det mera vemod, Hagnesta Hill, dammsugare och högar med prylar som behöver placeras. Inte helt oangenämt det heller men nog får det sluta regna snart.

lördag 9 augusti 2008

Mörkt och ensamt mitt i skogen.

Nu är semestern slut och på måndag börjar en ny säsong på jobbet. Jag tror det blir tufft med en ny organisation, nya chefer, nya sparbeting och arbetskamrater som fått sluta.
Den här helgen är jag ensam hemma. Och härute i skogen är man liksom ensam på riktigt. Det är mörkt och folktomt men på något vis stör det inte mig. Det kändes inget bättre att bo inne i stan med folk och lampor runt omkring. Här kan man jobba och pyssla helt ostört.
Kanske blir det värre till vintern. Den som lever får se.
Inomhus har jag nördat till det lite med en riktig datorhörna precis som jag själv vill ha det. Ett helt gäng med datorer, närverksutrustning, sladdar och andra spännande ting. Likt jobbet men man kan göra saker man själv väljer. Så är ju sällan fallet på jobbet. Där rinner arbetsuppgifterna på i en strid ström.
Nu lyssnar jag på Amanda Jenssen igen för säkert hundrade gången. Amarula Trees, hon är bra. Nu kom jag på att det kanske var ikväll det var Backyard Babies eller var det Hellacopters? Dom, vilka det nu var skulle ju spela typ 8 augusti, vilket skulle kunna vara idag, lördag 9 augusti.
Nä, ikväll ska jag lägga mig tidigt för att hinna med en massa saker i morgon.
Slut på bloggande för idag, det är ju ändå ingen som läser det man skriver.

lördag 19 juli 2008

Vuxna som inte kan cykla.



Att man aldrig lär sig simma, åka skidor eller karda ull har man ju hört talas om. Men å andra sidan vem går omkring och berättar att man inte kan cykla? Jag drar mig till minnes något med invandrarkvinnor som gick en kurs, men var det cykling tro?
Dock kan man ju misstänka att förutsättningarna för att missa cyklingen ända upp i vuxen ålder är bättre i USA än i Sverige.
I artikeln på MSNBC kan man läsa om Amerikanska cykelhandlare som märker av ett tydligt uppsving för försäljningne av cyklar och tillbehör för cykelpendling. Sedan tidigare finns ju många forum på Internet för konflikter mellan cyklister och bilar i USA. Situationen där verkar ju lite värre än här hemma.
Jag har själv försökt promenera i USA. T.ex. i utkanten av Milpitas en förstad till San Jose alldeles i närheten av Ciscos huvudkontor. Det var inte så centralt men ändå civiliserat med flera stora Silicon Valley företag i närheten.
Något så enkelt som att ta sig från ett köpcentrum till ett annat 500m bort visade sig vara omöjligt då jag inte vågade passera ett högt stängsel UNDER en vägbro. Lite oklart vad just det stängslet skulle skydda mot.
Jag hade utan stängslet kunnat gå dit utan att korsa någon väg. Jag såg senare att det fanns en möjlig gångväg men den var säkert flera kilometer.
Och inte nog med det. Cykelparkeringen på nämnda köpcentrum bestod i 5 (fem) klumpiga cykelställ längst bort i ett hörn av området. Skyltar upplyste också om att det var förbjudet att parkera cyklar på annan plats än på cykelparkeringen.
En på det hela taget märklig upplevelse.

Nissan Mori, inget för lansdbygden men vilken grej!

Jag ramlade (StumbleUpon) just på en artikel om en elskoter för pendlare, Nissan Mori. Det känns lite som samma fingertoppskänsla som när man skapade Ipoden. Kombinationen av design, funktion och kundnyttan är oslagbar. Man får ju verkligen hoppas att den är funktionell.
Jag leker fortfarande mest med tanken på en elmotor på en "riktig" cykel. Ingen kinesisk elcykel för mig inte. Men priset gör ju vanligt folk kan lockas att skaffa sig en. Då kan dom ju ta den till jobbet när mebranförgasaren lagt av på den billiga kinesiska EU-moppen.

torsdag 17 juli 2008

Viacom, Youtube, Google och hur jag kommer in i bilden.

Ingen styrstam till cykeln lyckades jag skaffa när jag var i stan idag. Av någon anledning är styret 26 mm vilket inte är alldeles vanligt. Nu kom det ju ändå en störtskur som minskade lusten för cykelutflykter. Det får bli nya tag i morgon.
Nu sneglar jag ut och ser att solen återkommit men det är väldigt blött överallt. Ska man satsa på en tidig kväll och upp med tuppen i morgon kanske? Fast tuppen har blivit rävmat och jag kommer ändå inte att somna.
Jag hittad en gammal dator idag som ska dissekeras. Kanske innehåller den minneskretsar som jag kan ha i min filserver. Den lider lite av minnesbrist.
Och så klonkar en av hårddiskarna då och då när den skriver till en fil som bittorrentprogrammet skickar dit små bitar av ibland.
En repa med gräsklipparen funkar alltid i brist på annat. Röjsågen är värre, då kan man inte springa ifrån myggen på samma sätt.
Ja, hundarna ska ju alltid ut. Någon hade slängt en gammal cykel på min metallskrotsamling vid soptunnorna. Den verkade lite för bra för att bli metallskrot. Kanske får jag ta en titt på den.
Beslutsvåndan regerar. Jag börjar med att lämna datorn. Fast den har alltid något intressant att bjuda på. Förut satt jag t.ex. en lång stund och tittade på gamla traktorer på Youtube. Jag försvarade mig med att statistiken behöver bättras på. Att andelen betittade videor som inte Viacom äger ökar. 12 Terabyte logg skulle visst avidentifieras och skickas till dom för att bevisa att Google tjänar pengar på deras bekostnad.
Därför tittade jag på Svennes, Sunes och Bertils gamla Volvo BM-traktorvideossnuttar. Ja, man lyssnar lika mycket. Ofta är ljudet den stora behållningen.
Tyvärr funkar pulse-audio (Linux-ljudet) bara antingen med Flash-playern eller med Rhythmbox. Inga MP3 samtidigt som Youtube utan det blir en i taget med omstart av Firefox mellan sessionerna.

lördag 5 juli 2008

Konserter, cykelturer och femme fatales i skogen.

Och så skulle beslut tas. Skulle jag gå på konsert eller inte? I väntan på beslut blev det en cykeltur. Märkligt vad mycket lättare det gick uppför backarna idag jämfört med i torsdags. Ett lätt regn föll men det gjorde inget.
En märklig grej var den där tjejen som såg ut att stå med sitt bohag mitt ute i skogen vid en liten grusväg. En liten hund, en kattbur, ett par väskor och några andra grejor. Jag tittade på henne och då satte hon upp tummen som för att lifta fast liksom från andra hållet. Hon ville helt enkelt åka mot stan. Jag var på väg längre ut i skogen. Klädseln var ju inte heller riktigt anpassad för att stå vid en vägkant i regn. Mera festklädsel liksom. En ganska avslöjande klänning som visade en tauering. Vi boende i skogen kunde ju rent av bli chockade av uppenbarerelsen. Men vad kunde jag göra åt henne och hennes eventuella situation. Jag hittade på att hon ledsnat på någon störd glesbygdskille som bodde längre in på grusvägen och att dom hade hunnit med att klä upp sig för kanske samma konsert som jag senare inte kom att gå på. Nog var sminket utsmetat kring ögonen. Jag är så pass ostörd att jag kände sympati och hann fundera på att erbjuda henne hjälp med skjuts. Fast först skulle jag ta mig hem och sedan hämta bilen. Då borde någon annan hunnit hjälpa henne o.s.v.
Blev såklart inget mer med det.
Inte med konserten heller. Just nu kom jag på att datorhögtalarna var tysta. På med musiken jag missade. Men konserter är inte bra för min tinnitus.
Cykelturen var bra på många sätt. Jag mår bra av cykelturer.
Nu återstår inte så mycket av vare sig konserter eller själva lördagen.
Jag skriver fel hela tiden, tröttsamt.
Sängen med Leif GW eller en film kanske?
Jag körde gräsklippare idag så hela kroppen blev sliten.
Nä, nu är det slut för idag.

fredag 4 juli 2008

En ensam själ i cykelsadeln.

Bygger lite på en cykel. Jag plockar ihop lite delar och provcyklar en sväng utan bromsar. Den blev riktigt bra.
Jag hälsar på hönan som går omkring ensam sedan alla hennens kompisar blivit uppätna av räven. "Nu är det du och jag säger jag." Lite sorgset kan det ju vara att inse att nu är det till att gilla läget framöver. Jag ska inte tränga mig på. Förmodligen kan jag dupera en och annan men jag ska vara ensam. En högoddsare skulle vara att hitta någon likadan.
Men cyklarna är en fristad. Jag mår verkligen prima i cykelsadeln. Och så ser jag framåt mot vintern och snöskoturerna. På jobbet är det ju enkelt. Teknik och datorer. Min hemmaarena.
Semestern börjar nu. Tyvärr är ju arbetslivet inte vad det varit. Man kan ju inte bara vara ledig. Jobbet pågår ju dygnet runt. Nu står den bärbara på och inloggad på jobbmailen och jobbchatten. Rätt som det är behövs jag.
Nu börjar jag bli lite trött så det får nog bli GW Persson och Samhällsbärarna.
Och i morgon ska jag nog gå på konsert. Det är ju kul. Tyvärr finns det mer än minnet kvar från tidigare konserter. Tinnitusen ringer i öronen hela tiden.
Gonatt!

måndag 30 juni 2008

Svart i rutan.


Förut trodde jag att man alltid måste ha en cykeldator för att kunna cykla. Nu är batterierna slut i allihop.
Det började med att jag kände mig trött och orkelös när jag drog omkring på gräsklipparen i det höga gräset som gjorde även gräsklipparen orkeslös.
Då kom jag ihåg hur det var förr. Då botade jag allt ont med cykelturer. Fram med racern tänkte jag och fick gräva mig längst ner bland sovsäckar, elverk, verktyg, bildskärmar, sladdar och jag vet inte vad. Men min kära Cannondale R1000 var redo efter en kort insats med cykelpumpen. Ett tjock dammlager låg över allting och så var det cykeldatorn då som var svart.
Efter någon mil var jag som folk igen. Och nu är jag pigg och alert tyvärr lite väl sent. Jag ska nog greja med mitt Vintage Computer Lab, VCL. Jag fick tag i några godbitar idag som ska testas. Det känns bra att kunna vara så nördig som man känner för och inte ens försöka vara normal.

söndag 29 juni 2008

Jag minns det som om det var igår.

Dancing Baby eller Baby Cha-Cha från 1996. Musiken har tillkommit i modern tid. Ett av dom tidigaste riktigt stora internetfenomenen som snurrade runt på nästan alla datorer. Man var lite rädd för virus för på den tiden var det .exe-filer distribuerade via mail som skulle köras om man ville titta på animationer.

onsdag 25 juni 2008

Veden värmer gott.

Så har jag fyllt upp ackumulatortanken med varmvatten igen. Jag blir lika fascinerad varje gång. Man går ut och hämtar en låda ved och eldar upp veden i pannan. Kanske en 5-10 vedklabbar som kanske tar en minut totalt att tillverka. Sedan har man 500 liter hetvatten. Dom få gånger jag försökt åstadkomma det med el har det tagit halva dan för 9 kW elpatroner. Jag kan skölja disken i varmvatten, duscha hur länge som helst och tvätta potatisen i varmvatten som är skönt för kalla fingar. Och på vintern kan man ha 25-30 grader inne utan några som helst konsekvenser för privatekonomin.
Nu slösar man ju sällan ändå vilket nog är bra eftersom det trots allt kommer ut en del rök ur skorstenen.

Döden på vintersulor.

Min bil alltså, den rullar på vinterdäck. Visserligen utan dubbar men ändå.
Idag var det osedvanligt blodigt. Jag tror att fågelungarna är ute för fullt och tränar flygning. Man, varken jag eller dom, hade inte en chans. Bara på vägen hem mosade jag två fåglar. Och i morse var det en som blev platt.

måndag 23 juni 2008

Jag hörde på radion om en fotograf som wallraffat sig in i Kina och dokumenterat otrevligheter. Det är bara en massa skit av alla de slag som kommer från Kina. Det är ju uppenbarligen något grundläggande fel med kommunismen som så snabbt har spårat varhelst den börjat tillämpas.
Robert Mugabe kämpar på och regnet öser ner på mitt läckande tak.
Att hålla de negativa tankarna i någorlunda schack kan fresta på. Men just idag väntade roliga arbetsuppgifter på jobbet så det gick bra.
Väl hemma ser jag att det fortfarande inte börjat droppa inne. Det är ju lite oklart vad det beror på men i sämsta fall är det bara för att något fortfarande inte mättats med vatten. I bästa fall, som ändå inte är särskilt bra, är det mitt utkletande av stora mängder butyltätmassa som hindrar vattnet från att rinna in under takplåten.
Nu har jag suttit en stund och tittat på hus byggda i sluttningar av trädstammar och skräp och blivit lite trött. Verkar rätt spännande det där. Man kan drömma sig bort en stund där man bygger ett hus allldeles själv, funkar bäst just som dröm.